I'll be lost without you until the last of days

Day 14 → A hero that has let you down. (letter)

Jag gav dig en andra chans. Du gjorde fel, men jag ville bara se dig lycklig så jag lät dig gå. Jag lät dig byta ut oss mot en ny familj, en bättre familj. Jag nöjde mig med att komma i andra hand. Så länge jag fanns i ditt liv. Jag trillade samman på insidan, jag var nio år och försökte vara perfekt för att du inte skulle välja henne först. För att jag skulle få vara viktigast igen. Jag trillade sönder men jag visade det inte- för att du skulle få vara lycklig. Jag grät mig till sömns varje natt jag sov i ett nytt okänt hus, i ert hus. Men jag gjorde det i alla fall, av rädsla att du skulle glömma att jag fanns annars.
Jag var alltid på första plats. Det var mig du stolt visade upp när jag föddes, det var mig på lärde åka inlines, det var mig du tog med till jobbet så ofta du kunde. Men du valde bort mig. Och jag kunde lära mig leva med det så länge du kom och tröstade mig när du hörde mig gråta. Så länge du alltid fanns där.
Men nu vill jag bara ge upp. Jag orkar inte ge dig chans efter chans efter chans medan du inte ser hur det krossar mig. Du var inte ens en tillräckligt stor del av mitt liv att märka när det började gå fel. Du såg inte hur jag bara föll och föll utan att kunna göra något åt det. Du kunde fångat mig, du kunde försökt. Det tog tre år innan du insåg. Tre år. Och det fanns så många tecken, jag vet att du såg dem. Varför stoppade du mig inte? Varför reagerade du inte? Varför såg du inte igenom mitt tunna skådespel?

Jag vill inte ge dig fler chanser. Jag vill inte älska dig så mitt hjärta spricker. Jag vill inte att du på något bisarrt sätt ska vara en hjälte i mina ögon. Jag vill inte. Jag vill inte gråta över dig. Undra om du älskar mig.
Varför har du aldrig sagt att du älskar mig?
Aldrig. Sjutton år har du haft på dig. Jag behöver veta. För jag vill inte älska dig och jag vill inte ge dig fler chanser.


Ändå gör jag det. En sista chans, säger jag. Fast jag vet att det inte är så. Jag är så desperat efter att få se min hjälte igen. Inte hennes, inte deras. Min hjälte. Min pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0