When I come back I'ma be bulletproof

Day 12 → Something you never get compliments on.

Min kropp får jag väl inte sådär överdrivet många komplimanger om, vilket inte är så konstigt. Och mina ögon har jag nog aldrig fått det för heller. Och jag vet inte om det räknas som en komplimang men jag får aldrig höra hur stark jag är som klarar det här. Som orkar komma tillbaka till livet och bli jag igen. Det kanske inte är så jättemånga människor som vet om allt å andra sidan, så det är väl inte så konstigt. Men det hade nog varit fint, att veta att någon annan lägger märke till att jag verkligen har kämpat. Att jag helst hade varit död nu. Mina föräldrar tycker man ju borde lägga märke till det i alla fall, att de skulle uppskatta hur mycket jag klarar av nu jämfört med ett år sedan istället för att fokusera på det jag inte alltid klarar av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0