Miss matter you had her now she’s goin’ away

Day 03 → Something you have to forgive yourself for.

För allt. För att jag lät det bli så här. För jag hade ingen kontroll över det. Jag hade inte kunnat stoppa det om jag försökte. Det har ingenting med att jag är otillräcklig att göra. Det har ingenting med hur jag är som person att göra. Kanske att jag är svag, men det kunde jag inte göra något åt. Inte på något annat sätt. Jag har en sjukdom och det är för sent för att backa bak och stoppa det här. Men jag överlevde, jag överlever. Långsamt utrotar jag den, lär mig leva med faktumet att det är så här det är. Det finns ingen garanti på att jag blir frisk, men det ska inte hindra mig från att leva. Jag kan inte hjälpa att jag är jag, och jag kanske aldrig kommer att älska den personen men jag kan i alla fall bli av med hatet.

Så förlåt. För depressionen, för panikångesten och för allt jag har förstört för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0