on a clear night in june

Hon. Hon som bara dricker kaffe men aldrig äter någonting. Som drar i tröjärmarna som redan täcker halva fingrarna. Som det finns något ingen får se. Något jag av misstag redan sett. Hon som ler lite försiktigt men aldrig så de grågröna ögonen lyser. Hon som kanske inte är speciellt fin egentligen.

Men det är något. Något som får mig att vilja hålla om henne, trycka ansiktet mot hennes hals och aldrig släppa. Låta händerna glida över de trasiga armarna, kyssa dem.

Kanske är det sorgen i hennes blick, rösten i mitt huvud som varnar för att hon kommer bara att bli problem. Kanske är det jag som jagar kaos igen.